Så utnyttjas utländska arbetare i Sverige - De värsta skandalerna

Vreten, Preemraff, Termostav - de senaste årens fackliga strider för utnyttjad utländsk arbetskraft förknippas starkt med ett fåtal företagsnamn. Här berättar vi om några av de mest uppmärksammade fallen.

Koksverk i Luleå
År 2003 arbetade omkring 100 slovaker med ombyggnad av SSAB:s koksverk i Luleå.
Entreprenören Thyssen Krupp Encoce, ett tyskt företag, anlitade den slovakiska firman Termostav Mraz som i sin tur hade en underentreprenör, Ferrostav.
Byggnads tecknade ett kollektivavtal med Termostav om en lön för ugnsmurarna på 137 kronor i timmen.

I juli 2003 omkom en av de anställda när han föll genom ett nymurat hål i koksugnens tak. Arbetsmiljöverket kom fram till olyckan delvis orsakades av språksvårigheter och arbetsgivarnas okunskap om svenska regler och lagar.
Efter dödsolyckan valde några av murarna att åka hem. En av dem avslöjade att den verkliga lönen låg på 18 kronor i timmen - som högst. Vissa hade lägre lön.
Byggnads satte hård press på Termostav, som skyllde på sin underentreprenör. Lönerna höjdes till avtalad nivå. Totalt fick Termostav betala närmare 20 miljoner kronor mer till sina anställda, än vad man hade tänkt sig från början.

Valsverket i Luleå
Valsverket i Luleå har kantats av skandaler. När stålverket hotades av nedläggning i början av nittiotalet tog Karl-David Sundberg över och drygt hälften av jobben räddades.

Sundbergs hjältestatus sjönk i takt med att resultaten försämrades och tvivelaktiga transaktioner blev kända. Bolaget, som hade döpts om till Inexa Profiler och gått över till tillverkning av räls, gick i konkurs 2001.
Holländska CBI köpte anläggningen av konkursförvaltaren och sålde snart vidare till iranska Satico som ska bygga upp fabriken i Iran. Satico anlitade italienska Siddermontage för nedmonteringen. Siddermontage lade i sin tur ut jobbet på slovenska JLT, där 24 slovener under hösten 2004 jobbade i två månader utan att få en krona i lön.

Norrländska Socialdemokraten skrev, JL begärde sig i konkurs, arbetsledarna åkte hem i två minibussar och vägrade ta med de anställda. Montörerna var strandsatta.
Räddningen blev en bankgaranti som Metall begärt av Siddermontage. Med hjälp av den kunde slovenerna få ut 70 procent av sin lön och ta sig hem.
Det rättsliga efterspelet till Inexa Profiler avgörs i vår i domstol.


Vreten i Skövde
I april 2005 dömde arbetsdomstolen Vreten AB i Skövde att betala 60.000 kronor till Metall för att ha underlåtit att MBL-förhandla när man anlitade fem litauiska svetsare.
Det blev kulmen på en lång konflikt mellan fackklubben och Vreten AB som tillverkar maskiner till jord- och skogsbruk.
Den började i maj 2004 när Vreten skrev ett avtal med det litauiska bemanningsföretaget Onuris. Lönen låg på 38 kronor i timmen och det finns uppgifter om att de också fick gratis fiskekort och potatis.
Metall varslade om blockad. Teknikföretagen svarade med att ta in Onuris som tillfällig medlem och Onuris var därmed skyddat av kollektivavtal. Men också bunden att betala ut avtalsenlig lön.
Svetsarbetarna har fått minimilön, enligt Onuris.
Något som Metall inte haft möjlighet att kontrollera. Inte heller Vretens VD sade sig veta vilken lön litauerna fick när han uttalade sig om saken i Arbetsdomstolen.

Volvo i Torslanda
På Volvo i Torslanda arbetade under våren 2005 15 slovakiska montörer med en ny produktionslinje. Efter en tid avslöjade radioprogrammet Konflikt att montörerna, som var anställda av en slovakisk underentreprenör, tjänade 2600 kronor i månaden. För den lönen arbetade de tio timmar om dagen, sju dagar i veckan.
IF Metall krävde ett kollektivavtal och fick fram ett sådant. Lönerna sattes till 15.729 kronor, Metalls miniminivå i Teknikavtalet.