Arbete och lika lön

Arbetarklassens kvinnor har alltid arbetat, ofta oavlönat, ofta har de tjänat överklassens kvinnor och män; ammor, tvätterskor, städerskor och pigor.

De arbetsuppgifter som kvinnorna haft ansvar för i hemmet utvecklades under 1960- och 70-talen till yrken med inriktning på vård-, omsorg och service. Så skapades den offentliga sektorn. Fortfarande arbetar kvinnor mest i yrken som är nära kopplade till vård och omsorg.

Svenska kvinnors förvärvsfrekvens är bland de högsta i världen. Därför kallas Sverige världens mest jämställda land. Ändå har Sverige en av Europas mest uppdelade arbetsmarknader. Kvinnor och män befinner sig i olika branscher, i olika yrken och har olika arbetsuppgifter. Bara 10 procent av alla kvinnor och män finns i yrken med jämn könsfördelning.

Kvinnor arbetar till lika stor del i offentlig som i privat sektor medan männen till största delen arbetar i privat sektor. I kommunerna har det alltid arbetat fler kvinnor än män. 80 procent av de kommunalanställda är kvinnor.

På lite längre sikt har kvinnors möjligheter och position på arbetsmarknaden förändrats. Ändå fortsätter traditionella könsroller att styra unga människors val av utbildning och därmed yrke. Var femte pojke vill arbeta med data eller IT, nästan var femte flicka vill främst arbeta i vård och omsorg.

Löneskillnader
På hela arbetsmarknaden är kvinnors genomsnittliga timlön 20 procent lägre än männens. Inom LO är löneskillnaden i genomsnitt 10 procent och har så varit under cirka tjugo år. I de branscher där den fackliga organisationen aktivt arbetat med lönekartläggningar, analyser av skillnader, genomtänkta lönesystem och arbetsvärdering har löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskat.

Genomsnittlig industriarbetarlön kronor per timme.

År	Man	Kvinna	Kvinnors lön i procent
1898	0,29	0,14	48
1920	1,65	0,98	59
1945	1,98	1,27	64
1962	6,64	4,73	71
1980	34,08	30,66	90
1998	106,96	97,57	91
1999	108,69	99,56	92
2008	147,70	134,40	91
2009	151,50	139,60	92

Källa: År 1998-2009 SCBs Lönestrukturstatistik (LSS). Totallön (inkl rörliga tillägg).


Allt arbete är inte likvärdigt och ska inte betalas lika. Löner för olika arbeten bestäms i en avvägning mellan en bedömning av arbetets svårighet, krav på kunskap och erfarenhet, ansvar, arbetsförhållanden, efterfrågan på arbetskraft och vad som kan anses vara rättvist.

Trots ILO-konvention, lagstiftning och kollektivavtal finns osakliga löneskillnader kvar mellan kvinnor och män. Det beror till största delen på att kvinnor och män finns i olika branscher och yrken. Arbete som i huvudsak utförs av kvinnor är lägre betalda än arbete som i huvudsak utförs av män. En orsak kan vara att den kunskap som kopplas samman med kvinnliga yrken tenderar att ses som medfödd och inte förvärvad.

Dagens löneskillnader mellan kvinnor och män beror på att:

1. Arbetsmarknaden är könsuppdelad och traditionella kvinnoarbeten i vård, omsorg och servicesektor är inte lika högt värderade som manligt dominerade yrken och sektorer.
2. Oavsett om kvinnor finns i mansdominerade branscher och yrken har kvinnor arbetsuppgifter som värderas lägre än mäns.
3. Oförklarade löneskillnader. Kvinnor med samma slags arbete, utbildning och erfarenhet som män tjänar ändå mindre trots att de befinner sig på samma arbetsplats.

Lönediskriminering uppstår när en arbetsgivare betalar kvinnor och män olika lön för lika eller likvärdigt arbete. Inom LO-området betalas oftast lika arbete med lika lön på samma arbete och arbetsplats. Olika lön beror oftast på skillnader i anställningstid, någon specifik kunskap eller arbetsuppgift.

Den könsuppdelade arbetsmarknaden är den största orsaken till inkomstskillnader mellan kvinnor och män i LO-kollektivet. Kvinnodominerade branscher är lägre betalda än manligt dominerade. LOs kvinnor och män i både privat och offentlig sektor inom områdena vård, omsorg och service tjänar mindre än både LOs män och kvinnor i industrin.

På arbetsplatser där en majoritet kvinnor arbetar är löneläget lägre än på mansdominerade arbetsplatser. Om andelen män ökar i en kvinnodominerad bransch ökar lönerna och omvänt. Utvecklingen är tydligast i tjänstemanna- och akademikeryrken samt i industrin.

Kvinnors arbete värderas lägre än mäns oavsett bransch och yrke. Den slags arbetskompetens som ofta fordras i kvinnliga arbeten ger lägre lönepåslag än de som är typiska i manliga arbeten. I lönesystemen syns att kvalifikationer och arbetsvillkor som av tradition associeras med kvinnliga arbeten nedvärderas.

Valet av lönesystem är viktigt eftersom lönesystemen är starka styrmedel i lönesättningen. På arbetsplatser med väl utformade lönesystem som är kopplade till utveckling i arbetet är löneskillnaderna mindre.

Löneskillnaderna är genomgående lägre i de yngre åldrarna. Unga kvinnor och unga män får ungefär samma löner när de börjar arbeta. Kvinnors löneutveckling avstannar under de år barnen är små. Samtidigt är männens löneutveckling som störst. Den löneskillnad som då uppstår består.