Riskabelt skära ned på arbetsmarknadsutbildningar

Artikel publicerad på Göteborgs-Postens Debattsida den 20 juni 2007

Den mycket goda omställningsförmåga som svensk ekonomi har är ett huvudskäl till den nu kraftigt ökande sysselsättningen, rekordlåga arbetslösheten och goda tillväxten. Men förmågan håller på att försvagas rejält genom regeringens omläggning av arbetsmarknadspolitiken. Intrycket är allt tydligare att Arbetsförmedlingens verktygslåda ska tömmas snabbt. Effektiva verktyg för att utbilda för framtidens jobb som exempelvis arbetsmarknadsutbildningarna, dras nu ner snabbt. Vad kunde vara mer fel i globaliseringens tid?

För att främja tillväxt och välfärd är strukturomvandling av ekonomin nödvändig. Branscher försvinner och nya tillkommer. Utbildningssystemet är aldrig fullt ut i fas med efterfrågan. Det kommer alltid, främst i högkonjunktur, uppstå brist på yrkesutbildade. Brist skapar inflationstryck som måste avhjälpas för att fler ska kunna bli sysselsatta och högkonjunkturen utnyttjas maximalt. Med arbetsmarknadsutbildningar av hög kvalitet och tillräckligt omfång, kan arbetsmarknadspolitiken bidra väl till att skapa full sysselsättning och högt välstånd.

Alla vet att globaliseringen har tydliga förlorare på kort sikt - de som blir arbetslösa när företag drar ner. Teko-industrins omställning i Västsverige är ett tydligt exempel. Arbetsmarknadsutbildningar är till för vuxna som behöver byta yrke, exempelvis när branschen försvinner på grund av utländsk konkurrens. Arbetslösas generösa tillgång till omställningstrygghet är sedan årtionden en central del i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är bland annat därför vi klarat globaliseringen bättre än de flesta andra länder.

Senare tids forskning visar att arbetsmarknadsutbildningarna ger bättre effekt för de arbetslösa individerna än vad 1990-talets studier kunde visa. Ett exempel är göteborgsforskarna Andrén och Gustafssons studie från 2005. Inkomsten för deltagare i arbetsmarknadsutbildning var, enligt forskarnas resultat, mellan sju och femton procent högre under åren efter jämfört med en kontrollgrupp. Långsiktiga utvärderingar från andra västländer visar att både inkomster och sysselsättning kan stärkas hos deltagare i utbildningsprogram, enligt OECDs rapport Employment Outlook. Bilden bland ekonomer är alltmer positiv till arbetsmarknadsutbildningarnas effekter.

AMS har ett högt ställt mål om att 70 procent av dem som fått en arbetsmarknadsutbildning ska vara i jobb efter 90 dagar. Det uppfylls väl och sedan en längre tid. Under 2006 byggdes dessa utbildningar ut och det fanns cirka 12.000 platser att tillgå i månaden - en hög, men välavvägd, nivå. LO-ekonomernas bedömning inför 2007 var att en nivå om 13.000-15.000 platser i månaden vore lämplig. Med den omfattningen skulle inflationsdrivande flaskhalsar undvikas. Samtidigt skulle arbetslösa eller nytillträdande med behov av omskolning kunna få ett generöst stöd. Både kort och medellång sikt skulle kunna hanteras väl. Matchningen skulle förbättras, till gagn för både samhällsekonomi och individer.
Men utvecklingen går tyvärr åt motsatt håll - och det med viss dramatik. Arbetsmarknadsutbildningen kommer i år enbart kunna erbjuda knappt 8.000 platser per månad i genomsnitt, enligt AMS senaste bedömning. Nästa år sjunker nivån troligen ytterligare. Siffrorna är de lägsta sedan 1960-talet och behoven kommer inte på långt när att kunna täckas. Det är tydligt att neddragningarna sker av ideologiska skäl - konjunkturskälen för att höja har ju stärkts, och bristen inför 2008 oroar.

Västra Götalandsregionen har många arbetsgivare som upplever ökade svårigheter att rekrytera. Storstäderna växer nu snabbt och Göteborg är ett viktigt nav för tillväxt. Planerna för arbetsmarknadsutbildningar i regionen var cirka 1.500 platser i månaden för 2007. Bedömningen från Länsarbetsnämnden är dock att de nu kommer att sänkas med minst en tredjedel.

I Sverige råder samtidigt problem med undersysselsättning, både ofrivilligt deltidsarbete och personer som helt står utanför arbetskraften trots önskan om arbete. De är dock inte alltid matchningsbara. Även förberedande utbildning måste därför finnas i Arbetsförmedlingens regi, särskilt arbetsmarknadsnära sådana som exempelvis yrkessvenska. Förberedande utbildningar har dock också skurits ner kraftigt.

Arbetslöshet görs av regeringen till ett individuellt problem och erkänns inte som det samhällsproblem det är. Signalen till dem som kliver ut i arbetskraften är att de inte ska förvänta sig att få del av en yrkesutbildning via Arbetsförmedlingen. Färre kommer att få en generös omställningstrygghet och aktiva insatser blir fler söka jobb-kurser. Företagen förutsätts också av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin snabbt stå för mer av utbildningskostnader själva. Det är en riskabel strategi för svensk ekonomi. Den slår främst emot små och medelstora företag.

De långsiktiga krav som inte minst globaliseringen ställer på svensk arbetskraft och ekonomi, har regeringen inga trovärdiga svar på. Att bygga mänskligt kapital på bred front - ett svenskt framgångsrecept - ingår uppenbarligen inte i planen.

Lena Westerlund
LO-ekonom