Lärande organisationer är inte bara avgörande för arbetstagarna, det skapar också större kvalitet i verksamheten för brukare. Om de anställda tycker är jobbet är meningsfullt och stimulerande blir resultatet bättre.
Inte minst är detta viktigt inom omsorgs- och omvårdnadsarbete. För att den anställde ska utföra arbetet på ett bra sätt krävs inte bara gedigna yrkeskunskaper, utan också förmåga att skapa en god relation med brukarna. Inom forskningen kallas detta för ett känsloberoende arbetsliv (på engelska emotional labour).
För närvarande dominerar den så kallade krav- och kontrollmodellen inom omsorgs- och omvårdnadsarbete. Det är också den modell som används när exempelvis äldreomsorg upphandlas. I denna form av decentraliserad organisation som styrs av i förväg uppsatta prestationsindikatorer finns stor risk för obalanser i vad som premieras. Tyngdpunkten hamnar på det som är enkelt att mäta medan det känslobetonade engagemanget inte framstår som viktigt. När brukarna blir missnöjda läggs ofta skulden på den anställde istället för på den dysfunktionella organisationen.