Fråga facket Fråga facket

LOs yttrande över Ds 2021:27 Vissa lagförslag med anledning av en reformerad arbetsmarknadspolitisk verksamhet

Remissyttrande LO anser att själva grunden för reformeringen, att arbetsmarknadspolitiken till stora delar skulle vara lämplig att konkurrensutsätta, är feltänkt.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Sammanfattning av LOs synpunkter

  • LO anser att själva grunden för reformeringen – att arbetsmarknadspolitiken till stora delar skulle vara lämplig att konkurrensutsätta – är feltänkt. Skrivelsen anger att en ny insats, förmedlingsinsatser, ska ersätta Arbetsförmedlingens uppdrag att förmedla arbetstillfällen i syfte att ”förbättra effektiviteten i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och bidra till högre sysselsättning och lägre arbetslöshet”. Det saknas dock belägg för att system med privatiserade arbetsmarknadstjänster för med sig positiva effekter på arbetsmarknaden.
  • LO har starka invändningar mot reformens inriktning och ser allvarliga risker för LOs förbundsmedlemmar och för arbetsmarknaden i stort. Forskningen och utredningar pekar på att arbetsmarknadstjänster är svåra att prissätta på rätt sätt och att ersättningssystemen kan skapa incitament som leder till ickeönskvärda konsekvenser, såsom selektering av resursstarka arbetssökande, parkering av resurssvaga, försvagad matchningskvalitet, fusk och felaktiga utbetalningar. Yttrandet lämnar ett antal förslag på hur sådana risker kan minimeras.
  • Det är tydligt att arbetsmarknadspolitikens omläggning skapar ett större behov av kostsamma kontrollmekanismer. Skrivelsens förslag om uppgiftsskyldighet för leverantörer kan bidra till bättre kontrollförutsättningar. LOs bedömning är dock att det inte är troligt att effektiviteten i verksamheten kommer att kunna öka så pass mycket att den kan väga upp de ökade kontrollkostnaderna och andra negativa konsekvenser som riskerar att uppstå. Om reformen trots det genomförs anser LO att det är av yttersta vikt att låta omläggningen ta den tid den kräver, med stegvisa och utvärderingsbara förändringar som justeras och anpassas till det mest effektiva sättet, i likhet med förslag som presenteras i SOU 2019:3.
  • LOs uppfattning är att lokal närvaro, med täta kontakter med arbetsgivare och god kännedom om behoven på den regionala och lokala arbetsmarknaden, är nödvändig när förmedlingsinsatser ska tillhandahållas. När i huvudsak privata bolag med vinstintresse får uppgiften att tillhandahålla insatserna uppstår uppenbara risker för ett varierande, olikvärdigt och i vissa fall uteblivet tjänsteutbud över landet. Sådana risker kan mildras genom att Arbetsförmedlingen fungerar som ”garantileverantör” och bedriver verksamhet i egen regi. LO välkomnar att promemorian tar upp denna typ av lösning, men efterlyser tydligare besked om hur det ska ske i praktiken.
  • LO bedömer att departementsskrivelsens beskrivningar av Arbetsförmedlingens tilltänka verksamhet i egen regi, förbättrade bedömningar, förstärkta kontrollfunktion, IT-investeringar samt samordnande och samverkande uppdrag både nationellt, regionalt och lokalt, motiverar resurstillskott på myndighetens förvaltningsanslag. Att en allt större andel av anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser går till anskaffat matchningsstöd innebär därtill att mindre resurser går till rustande insatser för personer med svagast förankring på arbetsmarknaden, vilket på sikt kan försvåra matchning och kompetensförsörjning.
  • LO befarar att arbetslöshetsförsäkringens och aktivitetsstödens legitimitet äventyras i den tilltänkta reformeringen av arbetsmarknadspolitiken. För legitimiteten behövs en väl fungerande kontroll där Arbetsförmedlingen har flera uppgifter. Viktiga delar i kontrollen behöver ske i kontinuerlig dialog med ersättningstagaren och sköts bäst i samband med vägledning och matchning. Det är svårt att lägga ut sådan verksamhet på fristående aktörer och samtidigt ha en väl fungerande kontroll. Trots departementsskrivelsens föreslagna uppgiftsskyldighet har fristående aktörer svaga incitament att kontrollera sina kunders rätt till ersättning. Att inte bedriva kontrollen i samband med vägledning och matchning skulle å andra sidan innebära resurskrävande dubbelarbete. Dessvärre förs inga resonemang kring hur dessa utmaningar ska hanteras i departementsskrivelsen.