LOs viktigaste synpunkter
- LO anser att Riksbanken var för passiv under 2012 och 2013 och att penningpolitiken borde ha varit betydligt mer expansiv. LO anser att strategi att hålla reporäntan högre än vad som kunde motiveras utifrån inflation och resursutnyttjande för att försöka begränsa hushållens skuldsättning inte var förenlig med Riksbankens uppdrag om prisstabilitet.
- LO anser att utvärderingen borde ha behandlat samspelet mellan penningpolitiken och lönebildningen.
- LO anser att frågan om vad som bör vara penningpolitikens mål är den viktigaste problematiken i utvärderingen. LO tolkar utvärderingens syn som pekandes mot ett stort och öppet mandat. Det synes vara svårt att förena med kravet på ett tydligt ramverk. Därtill flyttas fokus från inflationsmålet vilket riskerar att försvaga målets roll som ankare i lönebildningen.
- I rapporten ”Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner” till LOs kongress 2016 föreslås att Riksbankens mandat för penningpolitiken ska förtydligas till att vara: ”att stabilisera såväl inflationen runt inflationsmålet som arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå”.
- LO anser inte att definition och siffersättning av inflationsmålet är en uppgift för politiken. Det bör vara Riksbankens ansvar. LO menar att det kan vara rimligt att formellt fastställa inflationsmålet i termer av KPIF-inflationen om det förbättrar transparensen och trovärdigheten för penningpolitiken.
- LO anser att den demokratiska kontrollen och utvärderingen av Riksbanken ska skärpas.