Foto: Lars Forsstedt
Sammanfattning
- Kommissionens förslag till direktiv strider mot Fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), men även mot den så kallade subsidiaritetsprincipen (eller närhetsprincipen). Artikel 153.5 FEUF undantar uttryckligen “löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller lockout” från EU:s lagstiftningskompetens och nämnda områden är därmed exklusivt medlemsstaternas kompetens. Förslaget omfattar även artikel 153.1 f. ”Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inbegripet medbestämmande” i de övriga delar av direktivet som reglerar kollektivavtalstäckning och att kollektivavtal på olika sätt ska främjas. Artikel 153.1 f kan enligt artikel 153.2 regleras endast genom enhälligt beslut.
- Sverige är inte undantaget från direktivet utan endast från de artiklar som reglerar hur en lagstadgad minimilön ska fastställas. Sverige omfattas av artikel 1 och 2 som inte kan tolkas på annat sätt än att medlemsstaterna ska se till att alla arbetstagare omfattas av en minimilön. Sverige omfattas även av artikel 11 som ger en enskild arbetstagare rätt att hävda rättigheter enligt direktivet. Det innebär att svenska kollektivavtals omfattning och innebörd ytterst kan komma att tolkas av EUdomstolen om förslaget blir verklighet.
- Kommissionens förslag till direktiv om tillräckliga minimilöner syftar till att alla arbetstagare inom EU ska ha rätt till skydd för en rättvis minimilön, antingen i lag eller genom kollektivavtal. Direktivförslaget består i övrigt av allmänt formulerade principartiklar och definitioner av centrala arbetsrättsliga begrepp, exempelvis ”kollektivavtal”, ”kollektivavtalsförhandlingar”, ”kollektivavtalstäckningsgrad” och ”minimilön”, som kommer behöva tolkas och fyllas ut av EU-domstolen. Förslaget lägger grunden till en EU-rättslig arbetsmarknadsmodell och innebär ett stort intrång i den svenska kollektivavtalsmodellen.
- Kommissionens förslag utgör ett allvarligt angrepp på den svenska kollektivavtalsmodellen. Långsiktigt står den kollektiva självregleringsmodellen, där parterna ges det primära ansvaret att självständigt reglera villkoren på arbetsmarknaden, på spel. Förslaget skapar en fullständigt oacceptabel rättslig osäkerhet för centrala delar av kollektivavtalsmodellen.