Publicerad i AiP 24 september 2012
Arbetarrörelsens viktigaste mål är full sysselsättning. Regeringens budgetförslag, som presenterades den 20 september, kommer inte att ta oss närmare det målet.
Arbetslösheten var i augusti 7,2 procent. Samtidigt står vi inför en konjunkturnedgång. Enligt seriösa ekonomiska bedömare, som Konjunkturinstitutet, kommer arbetslösheten att ligga kvar nära 8 procent i åtminstone två år.
I den situationen lägger regeringen en budget där den stora ”reformen” är en sänkning av bolagsskatten med 16 miljarder kronor. Regeringen påstår att begränsningen av ränteavdragen ger knappt 9 miljarder kronor i ökade skatteintäkter. Näringslivets skatter sänks alltså med drygt 7 miljarder.
Effekterna på tillväxt och sysselsättning kommer att bli mycket små. Sverige har redan idag en konkurrenskraftig bolagsskatt. Vinstläget i näringslivet är relativt gott. Den sänkta bolagsskatten kommer därför framför allt resultera i ännu högre vinster och, på sikt, högre löner.
Det är egentligen bara i sina prioriteringar som Borgs budget kan kallas vidlyftig. Både Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket har ifrågasatt om budgeten är förenlig med budgetreglerna, så som regeringen har valt att tolka dem. Men om vi tittar på förändringen i det strukturella sparandet, det traditionella måttet på om finanspolitiken är expansiv eller åtstramande, så är budgeten åtstramande. I ett läge med massarbetslöshet och en konjunkturnedgång runt hörnet ska en statsbudget inte vara åtstramande. Överskottsmålet måste istället hanteras genom ett större sparande när vi har en bättre konjunktur.
Det finns en stor missuppfattning om svensk arbetsmarknad. Det är att arbetslösheten uteslutande beror strukturella problem, som att arbetsmarknadspolitiken är undermålig eller att de arbetslösa har fel kompetens. Faktum är att en stor del av arbetslösheten beror på otillräcklig efterfrågan. I det läget är regeringens budget åtstramande, samtidigt som den ignorerar ett av våra större samhällsproblem.
Sverige har problem att leverera en tillräckligt bra grundläggande utbildning. Flera år av resultatförsämringar och fortsatt stora avhopp från gymnasiet tyder på att den nuvarande utbildningspolitiken inte håller måttet. Detta är ett allvarligt hot mot svensk tillväxt, välfärd och konkurrensförmåga. Av detta syns inte ett spår i budgetpropositionen.
Vi vet att de problem som så småningom resulterar i avhopp från gymnasiet grundläggs redan i grundskolan. Tveklöst behöver skolan större resurser om vi snabbt ska nå förbättringar. Grundskolan kostar ca 80 miljarder per år. Ett tips till socialdemokraterna: om ni inte sänker bolagsskatten med 16 miljarder, utan endast med 8, skapas utrymme för att öka anslagen till skolan med 10 procent. Jag är övertygad om att det skulle uppfattas som en både rimlig och attraktiv prioritering av en stor majoritet av väljarna.
En så kraftig resursökning skulle sända ett tydligt budskap. Socialdemokraterna kan inte acceptera att kvaliteten i grundskolan sjunker och att fler och fler slås ut, innan de har hunnit skaffa sig en gymnasieexamen – inträdesbiljetten till den moderna arbetsmarknaden.
Hur vet vi att vi får valuta för pengarna när skolan är ett kommunalt ansvar och många skolor drivs med vinstintresse? Svaret är att det är svårt att veta. Men om vi idag inte har redskapen för att garantera hög kvalitet i den grundläggande utbildningen så måste vi skaffa oss dem.
Ola Pettersson
Chefsekonom, LO