Publicerad i Tidningen Rörelsen 20 januari 2022
Regeringen måste använda alla till buds stående medel för att skydda den svenska partsmodellen, skriver LOs avtalssekreterare.
Hösten har präglats av politisk turbulens, och pandemins mörkläggningsgardin har försvårat saklig och välinformerad debatt om komplexa frågor.
För samtidigt som vi bråkat om hur många veckor det ska gå mellan vaccinsprutorna och varför politiker inte klarar av en snabbare kapacitetsökning av sjukvården, så pågår en process som kan innebära en total systemförändring på svensk arbetsmarknad.
En process som i värsta fall kommer tvinga svensk fackföreningsrörelse på knä och helt sabotera den svenska modellen för lönebildning.
Vad pratar jag om? Förhandlingen av minimilönsdirektiv i EU. Frankrikes president Macron har lovat att direktivet ska vara rott i hamn under Frankrikes ordförandeperiod. Det vill säga senast nu till sommaren, med implementering under 2024.
Om drygt två år kan den svenska partsmodellen vara nedmonterad.
Är det rimligt att vara så drastisk? Ja.
Under förhandlingsprocessen har LO och de andra svenska centralorganisationerna deltagit genom våra medlemskap i Europeiska Fackliga Samorganisationen (EFS). Förslaget som lagts fram av EU-kommissionen är ett knytnävsslag i magen på kollektivavtalsmodellen.
LO har ägnat betydande tid och resurser åt att förhindra en förödande splittring inom såväl den europeiska fackföreningsrörelsen som den europeiska socialdemokratin. Arbetet har skett i nära samarbete med EU-parlamentariker från S&D-gruppen.
EFS ledning visade åtminstone till en början intresse för en ny grundläggande kompromiss i den europeiska arbetarrörelsen. Men i höstas blev alla skandinaviska försök att finna nya kompromisslösningar bryskt avvisade.
Sedan Lavaldomen hindrade oss från att vidta stridsåtgärder mot lönedumpare från andra EU-länder - trots högstämda löften om att den svenska modellen inte skulle hotas av EU-direktiv - så är vi mycket skeptiska till ingrepp från EU.
För att det ska bli aktuellt för LO att acceptera ett direktiv krävs gediget juridiskt skydd för de svenska parternas självständiga reglering av arbetsmarknaden. Skydd som tål EU-domstolens prövning.
Vi nöjer oss inte med vaga och föga förpliktande politiska garantier. Sådana har vi redan mottagit ett otal gånger de senaste åren. Inte minst från samma EU-kommission som senare i handling visade att de ignorerade invändningarna.
Politiska garantier hjälper oss inte den dag Sveriges förhandlingsmodell går till EU-domstolen.
Villkoren för arbetare i EU skiljer sig enormt åt och arbetsmarknadsmodellerna är också skiftande. Detta måste EU visa respekt för.
Vi är inte emot ett minimilönsdirektiv för länder där det skulle innebära förbättringar för arbetare. Men det finns ingen anledning att riskera en modell som gett arbetare i Sverige bra arbetsvillkor och en god löneutveckling över tid.
Det är vad som står på spel under våren. Sveriges regering måste använda alla till buds stående medel för att få ett direktiv som skyddar den svenska modellen.
Gör direktivet inte det så kan inte Sverige implementera det. Konsekvenserna för såväl den svenska modellen som för ett svenskt EU-medlemskap är alltför svåra.
Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare.