Publicerad i Dagens Industri 6 september 2015
Sverige behöver en politik för jobb. Höstbudgeten blir avgörande för om regeringen ska nå sitt mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020.
I dag har Sverige en arbetslöshet på nära 8 procent samtidigt som inflationen är låg. Trots detta förs en stram finanspolitik. I stället är det penningpolitiken som bär huvudbördan för att föra Sverige tillbaka till normalt resursutnyttjande. LO-ekonomernas uppfattning är att finanspolitiken måste bli mer expansiv och understödja penningpolitiken.
Vi bedömer att tillväxten både i år och nästa år kommer att uppgå till 3 procent. Den svenska tillväxten drivs alltmer av ökad aktivitet i Europa, som ger draghjälp åt svensk export och industriproduktion. Samtidigt saknas det inte risker i världsekonomin: däribland svårigheterna för Kina att ställa om från en investerings- och exportdriven tillväxt till en ekonomi som mer drivs av privat konsumtion.
Trots ökad tillväxt kvarstår stora problem på svensk arbetsmarknad. Sysselsättningen har utvecklats något svagare och arbetskraften mycket svagare än förväntat hittills i år, särskilt under sommaren. Det är sannolikt att arbetslösheten kommer att ligga kvar på höga nivåer.
En illa fungerande stabiliseringspolitik under de senaste åren är en viktig orsak till att svensk ekonomi befinner sig långt från fullt resursutnyttjande. Nu har penningpolitiken anpassats till de nya realiteterna. Men inte finanspolitiken.
Den gällande finanspolitiska doktrinen innebär att reformer finansieras samtidigt som utgifterna i stora delar av välfärden inte räknas upp för att kompensera för ökade priser och löner. Det framstår som obalanserat att staten i ett läge där styrräntan är negativ sitter med foten på bromsen.
Vi anser att finanspolitiken inte bör stramas åt förrän vi ser en påtagligt högre inflation, stigande räntor och en väsentligt lägre arbetslöshet.
Det finns däremot anledning att utforma finanspolitiken på ett sätt som inte ytterligare underblåser den höga privata skuldsättningen.
Vi vill peka på tre centrala inriktningar som den kommande budgetpropositionen bör ha:
Strama inte åt. Politikerna bör avstå från alltför omfattande skattehöjningar eller utgiftsneddragningar för att finansiera reformer. Sverige kommer över tid att behöva höja skatter för att trygga välfärdens finansiering. Men i nuvarande konjunkturläge bör skattehöjningar och andra åtstramningar vara begränsade och nogsamt utformade för att understödja den ekonomiska politikens viktigaste mål.
Dämpa den privata skuldsättningen. Insatser bör genomföras som lättar på trycket på bostadsmarknaden och dämpar den privata skuldsättningen. Vi välkomnar regeringens ökade stöd till nybyggnation. Men stödet behöver kombineras med strukturella åtgärder som dämpar obalanserna på bostadsmarknaden. Det kan till exempel handla om att strama åt ränteavdraget genom att göra avdraget mindre generöst för dem med de största bostadslånen eller att se över fastighetsbeskattningen. De resurser som frigörs kan delvis återföras till bostadssektorn till exempel genom sänkt skatt vid försäljning av bostad.
Investera för framtiden. Ekonomiska resurser bör tillföras områden som bidrar till att öka efterfrågan på kort sikt samtidigt som ekonomins funktionssätt förbättras och den strukturella arbetslösheten pressas ned. Det är viktigt att påpeka att strävan att nå balans i de offentliga finanserna omkring 2018 inte hindrar en mer aktiv finanspolitik i närtid. Tvärtom. Prioriterade åtgärder för budgeten bör vara: en kraftfull satsning för ökad kvalitet och likvärdighet i skolan, ökade resurser till underhåll av vägar och järnvägar, fler anställda i välfärden och insatser för förbättrad matchning på arbetsmarknaden genom exempelvis utbyggd arbetsmarknadsutbildning.
Sverige har låg inflation och hög arbetslöshet samtidigt som den offentliga skuldsättningen är låg och den privata skuldsättningen hög. LO-ekonomerna vill se en finanspolitik gör det möjligt att nå regeringens viktigaste mål: att Sverige ska få lägst arbetslöshet i EU.
Ola Pettersson, chefsekonom, LO
Lars Ernsäter, LO-ekonom
Torbjörn Hållö, LO-ekonom