Fråga facket Fråga facket

Ingelas tal vid manifestation om rasism 2013

Tal av Ingela Edlund, manifestation mot rasism, Slussen den 14 december 2013.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning


Alla kan göra något
Tal av Ingela Edlund, manifestation mot rasism, Slussen den 14 december 2013

Mötesdeltagare

Igår kom jag hem från Ungern.
Jag har varit där som gäst på Ungerska LOs kongress.

Och det jag fick höra från kamrater där var hårresande.

I Ungern idag ställs människa mot människa helt öppet.
Det har blivit livsfarligt att vara rom, jude eller homosexuell.
Hot, trakasserier och rasistiskt våld är vardag.

Regeringspartiet Fidesz sanktionerar hatet.
Och stödet för nyfascistiska Jobbik växer.
Precis som stödet växer för fascistiska, nazistiska och rasistiska krafter på många andra håll i Europa.

Jag reste hem med historiens alla alarmklockor ringande i huvudet.

Hem till Sverige, där vi också har partier som sanktionerar eller uttalar rasism.
Partier som sitter i, eller försöker ta sig in i, våra parlament på olika nivåer.

Här finns websidor och tidskrifter där det faktiskt låter som i Ungern.
Där hatet dryper från kommentarerna.
Där hatet slungas mot människor på grund av hudfärg, kön, läggning, etnicitet.

Man blir förtvivlad. Man blir förbannad. Man blir mörkrädd.

Vi har ett riksdagsparti som nu i veckan, återigen, har fått avskeda förtroendevalda – för att dom säger rakt ut vad deras partiledning luddar till och lindar in.

Det är ju för väl att några visar var Sverigedemokraterna står.
Men det är en skam för Sverige!

Samtidigt som den skandalen briserade i tisdags, så var världens blickar som tur var vända åt ett helt annat håll.

Sydafrika tog farväl av sin frihetskämpe, sin president, sin far, Madiba, Nelson Mandela.

Och det blev så väldigt påtagligt: nu måste andra föra kampen vidare!

Världen skulle behöva så många fler som Nelson Mandela.

Som övervinner rädslan.

Som väljer dom utsattas sida.

Som hatar hatet – men aldrig människan.

Världen, Europa, Sverige behöver många fler som aldrig ger upp kampen mot rasismen.
Som aldrig ger upp kampen för frihet och demokrati.
Som aldrig ger upp kampen för alla människors lika värde och rätt.

Och som tur är måste man inte sitta fängslad i 27 år för att göra skillnad!

Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något!

Det vet ni.

Här i Stockholm ringer inte alarmklockorna för döva öron.

För se på oss, vi är flera hundra som trotsat decembermörkret och gått ut för att höja rösten tillsammans.
För att säga ifrån, säga nej till rasism och främlingsfientlighet.
För att göra skillnad, för att göra det vi kan.

Och det är också mitt budskap idag: alla kan göra något!

Vänner, mötesdeltagare

”Alla kan göra något” kallar vi också en landsomfattande satsning vi gör inom LO just nu.

Vi stärker vårt antirasistiska arbete.

Vi rustar våra medlemmar och förtroendevalda.
Vi ska stå starka i debatten, var och hur den än uppstår.
Vi ska se till att alla kan säga ifrån när människovärdet kränks.
När en kamrat förföljs, trakasseras eller hotas.

Rasism och intolerans kan dyka upp var som helst, när som helst.
På dagis, i matkön, på bussen.

Inte sällan är det på jobbet.
Eller i konkurrensen om jobben.

Vänner,

Vi vill ha en arbetsmarknad präglad av öppenhet och rörlighet.
Det är bra för jobb och tillväxt.
Men vi vill inte ha en arbetsmarknad där människor ställs rättslösa!

Idag ser vi kollegor som är dubbelt utsatta på arbetsplatser runt om i Sverige, för att dom kommer från Polen eller Ukraina istället för från Tumba eller Leksand.

Som känner sig utpekade, ovälkomna.
Och som samtidigt utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.

Titta in hos en underentreprenör på ett bygge i Stockholm t ex.
Risken finns, tyvärr, att du hittar arbetare som bor ett halvår i byggboden.
Som inte har en säker arbetsmiljö.
Och som jobbar till en femtedel av avtalsenlig lön.

Vi måste få slut på utnyttjandet av människor!

Vi vägrar en utveckling där människor sorteras och värderas beroende på varifrån dom kommer.

Vi måste få ordning och reda på svensk arbetsmarknad!

I vårt fackliga arbete har vi avgett det fackliga löftet.

Det är ett löfte om solidaritet.
Ett löfte om att agera tillsammans och aldrig ställa någon utanför.

Vi vet att våra egna rättigheter aldrig kan skyddas om inte andras rättigheter också skyddas.

Vi vet att vi alla förlorar på om löntagare ställs mot löntagare.

Vi kräver att svenska kollektivavtal ska gälla alla som jobbar i Sverige.

Lika villkor ska gälla – oavsett om vi kommer från Polen, Ukraina, Tumba eller Leksand.

Det handlar om rätten till likabehandling, och om alla människors lika värde och rätt.

Har vi lovat solidaritet – då är det solidaritet som gäller!
Det löftet sviker vi aldrig!

Mötesdeltagare,

Varför pratar jag om det här idag?

Jo, för att lönedumpning och underbudskonkurrens spär på den otrygghet och oro som redan växer i arbetslöshetens Sverige.

Oro för den egna ekonomin, för om det ska gå att få jobb, för vad som händer om man inte får jobb.

Det är en oro som späs på av att vi får fler osäkra jobb, korta jobb, sms-jobb.
Av att folk utförsäkras, välfärden knakar och klyftorna djupnar.

Och när otrygghet och framtidsoro sprider sig i samhället så händer också något annat.
Då skapas jordmån för främlingsfientliga och populistiska krafter.

Risken ökar att vi börjar värna det vi har, skydda vårt eget, försöka hålla andra utanför – motsatsen till det fackliga löftet.

Därför är det fackliga löftet också ett vapen i den antirasistiska kampen.

Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något!

Vänner, mötesdeltagare

Det är bara 17 dagar kvar av 2013.
Sedan börjar valåret 2014.

Om vi vill ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad,
Om vi vill ha en politik för full sysselsättning,
Om vi vill ha en anständig välfärd som är för alla,
Ja, då måste Sverige byta spår, då måste vi få en ny politik!

2014 ställs alla dom frågor jag har tagit upp på sin spets.

Och dom hör ihop.

Den politik som förs idag drivs av den borgerliga regeringen.
Men den görs möjlig av Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har en vågmästarroll, och i åtta fall av tio röstar dom med regeringen.

Så har den löntagarfientliga politiken kunnat genomföras:
- försämringarna av arbetsrätt och arbetsmiljö,
- den passiva jobb- och arbetsmarknadspolitiken,
- den politik som lett till växande klyftor och ekonomisk utsatthet.

Det är ur Sverigedemokraternas synvinkel en smart strategi – rasism och främlingsfientlighet frodas ju bäst där arbetslösheten är hög, motsättningarna är stora och klyftorna djupa.

Men det är inte ett sådant samhälle som är bäst för löntagarna!
Det är inte ett sådant samhälle som är bäst för människor över huvud taget!

Dom mänskligaste samhällena är jämlika samhällen.
Där klyftorna är små och vi hjälps åt.
Samhällen i sammanhållning och solidaritet är bäst för alla, oavsett bakgrund.

Och det är bara i samhällen där vi står upp för alla människors lika värde och rätt som rasism och främlingsfientlighet kan förtvina.

Det är bara när vi vägrar att sortera och ställa människor mot varandra som vi kan förpassa rasismen till historiens skräphög.

Och dit ska den!

Nazisterna som marscherar på våra gator och rasisterna som sprider sitt hat på nätet och i talarstolar, dom vill att vi ska tro att dom är många och starka.
Dom vill att vi ska backa. Att vi ska bli rädda.

Men vi ska inte låta dom få den segern.

Vi backar inte. För vi vet att vi är fler än dom, och vi vet att vi är starkare!

Och, mötesdeltagare, vi vet att när vi mobiliserar den styrkan, när alla gör något, då har rasisterna inte en chans!

Tack.