Det fackliga arbetet mot diskriminering i arbetslivet har gått framåt men det finns mycket kvar att göra. Nu tar LO ytterligare ett steg i kampen för allas lika värde och rätt genom att anta en facklig policy
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
Fortfarande är det inte speciellt vanligt att LO-förbundens medlemmar vänder sig till facket vid mobbing, trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen om orsaken bottnar i sexuell läggning och
könsidentitet. Som facklig organisation måste vi bli bättre på att bemöta och ta tillvara homo-, bi- och transpersoner, för alla har rätt till ett arbetsklimat som är välkomnande, för alla har rätt att bemötas
med respekt på jobbet.
LOs mest grundläggande uppgift är att se till att alla löntagare omfattas av kollektivavtal. Som facklig organisation ska vi förhindra att arbetsgivare spelar ut löntagare mot varandra. Därför är det en
facklig kärnfråga att se till att alla löntagare har likvärdiga villkor och möjligheter på sina arbetsplatser.
Det är skrämmande att forskningsresultat visar att mer än var fjärde homosexuell person väljer att gå till jobbet dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år utan att helt kunna visa vem de är och hur deras
liv ser ut. Hälften av alla homo- och bisexuella i arbetslivet upplever att deras arbetskamrater har fördomar om homosexualitet och om homosexuella visade Arbetslivsinstitutet.
Homoombudsmannen (HomO) har varit betydelsefull för utveckling av diskrimineringsfrågorna. Ett av de första initiativ som HomO tog var att granska kollektivavtalen på det statliga, kommunala och
landstingskommunala området. Det visade sig att samtliga dessa kollektivavtal innehöll bestämmelser som diskriminerade homo-, bi- och transpersoner.
De avtalsreglerade tjänstegrupplivförsäkringarna innehöll nämligen en definition av sammanboende som uteslöt utbetalning av efterlevandepension till en sambo av samma kön. Detta har vi ändrat på men problemet
visar tydligt på hur viktigt det är att antidiskrimineringsarbetet genomsyrar allt vårt fackliga arbete.
LO ser kollektivavtalen som det viktigaste verktyget i kampen för likvärdiga villkor för att minimera utrymmet för godtycklig behandling. Därför är det helt nödvändigt att fackföreningsrörelsen tecknar
kollektivavtal som är fria från diskriminerande skrivningar och som främjar lika behandling i arbetslivet.
Lagstiftning i sig kommer naturligtvis inte att lösa alla problem och ge oss arbetsplatser med lika villkor, arbetsplatser där alla kan känna sig trygga att inte drabbas av trakasserier eller andra former av
diskriminering.
På en del arbetsplatser finns en negativ attityd, en hård jargong som är oacceptabel. Men på många arbetsplatser är osynliggörandet ändå det värsta problemet. Det finns ingen trollformel för att Lars ska våga
berätta om helgen med sin man och att Liza ska vilja ha en bild av sin kvinna på skrivbordet.
För att underlätta är det viktigt att ha en bra lagstiftning i botten. Nu när vi har det handlar det om attityder – allas våra attityder. Vi tror att det fackliga arbetet spelar en stor och viktig roll.
Vår fackliga målsättning är arbetsplatser där homo- och bisexuella tryggt kan vara lika öppna om sin person som sina heterosexuella kollegor. Det är bland annat av detta skäl som vi tagit fram en ”Facklig
policy mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning eller könsidentitet”.
För att nå våra fackliga målsättningar krävs ett arbetsklimat som bygger på kamratskap och gemenskap istället för konkurrens och stress. Det krävs arbetsgivare med insikt om sitt ansvar. Det krävs också
fackliga företrädare som ser och förstår att rätten att vara öppet homo- eller bisexuell på jobbet utan risk för negativa följder är en facklig fråga, på samma sätt som MBL-förhandlingar, semesterersättning
och turordningslistor vid uppsägningar.
Alla måste ta ansvar men i synnerhet fackliga företrädare har ett ansvar att säga ifrån om det förekommer nedsättande uttalanden, fördomar och skämt om homosexualitet, bisexualitet och könsidentitet.
Det måste bli lika naturligt för våra fackligt förtroendevalda att ta strid för medlemmar som blivit diskriminerade för sin sexuella läggning som av någon annan orsak. Det ska, så att säga, sitta i ryggmärgen
på de förtroendevalda. Detta är krav som vi oåterkalleligen kommer att ställa på våra fackliga företrädare och som vi kommer att följa upp och utvärdera.
Förebyggande insatser lägger grunden för det långsiktiga fackliga arbetet mot diskriminering. Det är skyddsombuden som tillsammans med övriga förtroendevalda ska se till att återkommande diskutera vilka
attityder och värderingar som råder på arbetsplatsen.
Därför tänker vi se till att dessa diskussioner och grundläggande kunskaper om diskriminering finns med i alla våra fackliga utbildningar. Det är nödvändigt för att vi ska uppfylla vårt fackliga uppdrag.
Det är av största vikt att fackets arbetssätt inbjuder alla medlemmar att delta i det fackliga arbetet. Om det finns utrymme att misstänka att vissa medlemmar och/eller medlemsgrupper på grund av sin bakgrund
eller tillhörighet inte får tillgång till inflytande, så riskerar det att underminera fackföreningsrörelsens hela trovärdighet.
Arbetet för allas lika värde och rätt i arbetslivet är en viktig facklig kärnfråga. Därför uppmanar vi alla LO-förbundens medlemmar, som har möjlighet, att delta i lördagens Pride-parad.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande
Per Bardh, LOs avtalssekreterare
Här kan du läsa policyn som pdf.
Trade union policy in english.