Publicerad i Aftonbladet 11 mars 2013
Vi bör välkomna ett turkiskt EU-medlemskap, men kritisera landet för de kränkningar av fackliga och mänskliga rättigheter som sker.
I dag måndag avlägger Turkiets president Abdullah Gül statsbesök i Sverige. De svenska fackliga organisationerna har sedan länge en mycket god relation till de fackliga organisationerna i Turkiet. Vi tycker att det är viktigt att relationerna mellan Sverige och Turkiet fördjupas, inte minst i ljuset av Turkiets medlemskapsansökan till EU som Sverige aktivt stöder. I bästa fall fungerar förhandlingarna om EU-medlemskap som en hävstång för bättre rättigheter för våra kollegor i Turkiet just därför att medlemsländerna inser att EU bygger på rättstatens principer och fungerande rättigheter för medborgarna. Därför är det viktigt att uppmärksamma Turkiet på de brister som förekommer.
Det är ingen tvekan om att det regerande AK-partiet förbättrat situationen för de mänskliga rättigheterna, men under senare år har situationen för flera grupper försämrats. Vi välkomnar ett turkiskt medlemskap i EU, men har allvarlig kritik mot Turkiet på grund av de kränkningar av fackliga och andra mänskliga rättigheter som sker. Mänskliga rättigheter måste respekteras innan ett EU-medlemskap kan bli aktuellt!
Kränkningar av fackliga rättigheter i Turkiet har ökat de senaste åren. Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) har i sin årsrapport från 2012 flera exempel: 25 fackliga aktivister fängslades på grund av sitt fackliga engagemang, och över 100 personer är åtalades för att ha deltagit i en facklig demonstration. Härom veckan den 19 februari arresterades över 150 personer, bland dem fackliga aktivister från centralorganisationen KESK, vilket IFS betecknade som ”en fullskalig attack mot turkiska fackliga organisationer i offentlig sektor”. Bristerna när det gäller fackliga rättigheter bekräftas i Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter.
Kränkningarna är allvarliga i sig men blir än mer oroande i ljuset av den negativa demokratiska utvecklingen i flera EU-länder. Därför vore det ytterst olämpligt att underlåta att ställa krav på att kommande medlemsländer respekterar mänskliga rättigheter fullt ut. Turkiet har dessutom ett ökande inflytande i Medelhavsregionen, och ses av många som en förebild.
Den svenska regeringen har, i och med sina goda relationer med Turkiet, ett särskilt ansvar att ta upp bristerna, för att få till stånd förbättringar när det gäller fackliga och andra mänskliga rättigheter:
Regeringen bör vara tydlig med att Sverige inte tolererar kränkningar av några mänskliga rättigheter, och att Turkiet måste upphöra med att fängsla fackliga ledare enbart på grund av deras fackliga aktiviteter.
Sverige bör också agera i EU. Förhandlingarna ska naturligtvis ha ett reellt innehåll, men takten i framstegen måste bli beroende av att det sker tydliga och varaktiga förbättringar av respekten för mänskliga rättigheter. EU blir en starkare union med Turkiet endast om Turkiet till fullo respekterar mänskliga rättigheter.
Göran Arrius, Saco
Eva Nordmark, TCO
Karl-Petter Thorwaldsson, LO