Publicerad i Svenska Dagbladet 11 januari 2016
Efter en lång tid av svag efterfrågan i ekonomin är det uppenbart att det behövs fler jobb på svensk arbetsmarknad för att på allvar kunna bekämpa arbetslösheten. Men utöver att öka efterfrågan och höja investeringstakten så har det också betydelse vilka jobb som skapas.
Nu höjs återigen röster om att Sverige behöver fler så kallade enkla jobb, det vill säga jobb som inte kräver någon gymnasieutbildning. Svenskt Näringsliv menar att andelen enkla jobb i Sverige är mycket låg och behöver öka för att personer som saknar utbildning ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden. Det är en felaktig bild.
Den statistik från Eurostat som Svenskt Näringsliv lutar sig mot, där endast 5 procent av alla svenska jobb räknas som enkla, är en uppenbar underskattning. En genomgång av statistiken avslöjar att Svenskt Näringsliv exkluderar en rad yrken och arbetsuppgifter som inte kräver gymnasieutbildning för att kunna utföras, bland annat inom handel och försäljning, service, servering, städning och tvätteri.
Det finns dock andra studier som ger en mer rättvisande bild av svensk arbetsmarknad.
För det första visar en rapport till socialförsäkringsutredningen, baserad på levnadsnivåundersökningen, att andelen jobb som inte kräver någon utbildning utöver grundskola ligger kring 25 procent. Ungefär samma andel framkommer i SCB:s statistik med socioekonomisk indelning. Det innebär att andelen individer mellan 20 och 64 år som endast har en grundskoleutbildning (12 procent) är lägre än andelen jobb med inga eller låga formella utbildningskrav.
För det andra visar flera svenska studier att de enklare jobben (de med lägst löner) faktiskt har ökat sedan millenniumskiftet, parallellt med de mest kvalificerade jobben, medan jobben i mellanskiktet minskar. Detta har skett utan att relativlönerna har förändrats nämnvärt. Att de enklare jobben i det lägsta löneskiktet ökar beror bland annat på en stigande efterfrågan på olika servicetjänster från en växande grupp välbetalda konsumenter, inte minst i storstäderna. Även SCB:s arbetsmiljöundersökning visar att andelen personer som uppger att deras arbetsuppgifter ställer låga krav på utbildning ökar.
En ny OECD-rapport, som granskar jobbpolariseringen i en rad olika länder, visar att jobben som försvinner i mellanskiktet till stor del är tillsvidareanställningar på heltid, medan tillväxten av låg- och högkvalificerade jobb främst gäller tidsbegränsade eller deltidsanställningar. Enligt OECD gäller detta i viss utsträckning även för Sverige.
Det huvudsakliga problemet är inte att de enklare jobben inte räcker till för dem som saknar gymnasieutbildning, utan att de mer kvalificerade jobben inte räcker till för alla dem med en längre utbildning. När personer med längre utbildning inte hittar jobb som matchar deras utbildningsnivå tvingas de acceptera enklare jobb. Denna felmatchning leder dels till att de får lägre löner än de annars skulle ha fått, dels att de tränger undan personer med kortare utbildning från jobb som de kan utföra. Därför innehas den stora majoriteten jobb som inte ställer krav på utbildning idag av personer med gymnasieutbildning. Undanträngningen är en viktig förklaring till den höga arbetslösheten bland personer som saknar gymnasieutbildning och till den relativt låga arbetslösheten bland personer med längre utbildning.
Det är inte rimligt att försöka skapa så många enkla jobb att de räcker till för dem som saknar gymnasieutbildning och till alla dem med längre utbildning som inte kan hitta ett matchande jobb. Tvärtom kan en ökad andel enklare jobb förvärra felmatchningen och undanträngningen ytterligare. Därför är vår slutsats att:
1. Sverige behöver i första hand fler kvalificerade jobb. Det skulle förbättra den yrkesmässiga matchningen för dem med längre utbildning så att deras utbildning bättre tas tillvara. Samtidigt skulle de enklare jobben frigöras åt personer som saknar gymnasieutbildning.
2. Det blir allt viktigare att skilja på utbildningskraven för att få ett jobb i konkurrens med andra och kraven att utföra samma arbete.
Sverige står nu inför en enorm utmaning med etableringen av flyktingar på arbetsmarknaden. Lyckas vi kommer det att bli en stor tillgång för Sverige. Misslyckas vi riskerar ett nytt klassamhälle att växa fram. Vi menar att orsaken till etableringssvårigheterna till stor del beror på att utbildningskraven att få ett arbete är höga, även i enklare jobb. Det är högst osäkert att fler enkla jobb i första hand skulle gå till nyanlända flyktingar som saknar utbildning. Parterna bör istället bidra med andra lösningar, exempelvis snabbspår, yrkesintroduktionsanställningar och validering.
För dem som saknar gymnasieutbildning är utbildningsinsatser avgörande, oavsett var man är född. Genom en bättre gymnasieutbildning, en utbyggd vuxenutbildning och en mer kompetensutvecklande arbetsmarknadspolitik stärks arbetskraftens möjligheter att anpassa sig till framtidens arbetsmarknad. Det är också viktigt att styra utbildningsinsatserna mot bristyrken.
Enkla jobb behöver inte vara dåliga jobb så länge lönen går att leva på och arbetet är utvecklande. Men det är en oklok politik att aktivt, och med skattesubventioner, ensidigt försöka stimulera fram fler enklare jobb. Det är ingen investering för framtiden. Istället behövs en politik som utvecklar Sverige som kunskapsnation och tar tillvara arbetskraftens kompetenser.
Ola Pettersson, LOs chefsekonom
Thomas Carlén, LO-ekonom