Publicerat på aftonbladet.se 7 februari 2012
Fredrik Reinfeldts utspel om att vi i framtiden bör jobba upp till 75 år är en verklighetsfrånvänd skrivbordsprodukt som helt uppenbart är framplockad av någon som inte har en aning om hur det ser ut på våra arbetsplatser idag. Medlemmarna i LO-kollektivet har ofta ett mer slitsamt arbete än många tjänstemän. Detta är också något som tydligt syns på pensionsåldern.
Det handlar om sjukvårdsbiträdet som dagligen tvingas göra tunga lyft som sliter på nacke, rygg och axlar. Det handlar om byggnadsarbetaren som, högt uppe på en byggställning, måste leva upp till skärpta produktivitetskrav. Eller om kassörskan som har att hantera monotona rörelser och ökad psykisk press. För dessa löntagare, som idag ofta tvivlar på att de ens kommer att orka arbeta fram till 65 årsåldern, känns statsministerns utspel närmast som ett hån.
Det är inte fel att enskilda ska kunna välja om de vill jobba längre än till 65, men det ska inte ske på bekostnad av alla dem som slits ut redan idag långt innan de uppnått dagens pensionsålder.
För att förstå måste Reinfeldt lyssna på de berättelser som förs runt köksborden efter arbetsdagens slut. Han måste inse att idag orkar inte ens var femte svensk arbeta efter 65 år. Han måste också förstå att det är orealistiskt att hoppas på att fler ska orka arbeta längre om inte arbetsmiljön förbättras. Det går inte att stå och dra i samma spak i tio år till.
Ett sätt för Reinfeldt att återvinna trovärdighet är att satsa ordentligt på att förbättra arbetsmiljön. Se till att fler skyddsombud utbildas. Se till att arbetsmiljöverket får större möjligheter att utföra sina inspektioner. Se till att vi får ett bättre försäkringsskydd när vi skadar oss eller slits ut på arbetsplatsen. Se till att de arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljölagen får kännbara straff. Hittills har vi inte sett något av detta.
Ska människor orka jobba längre måste också möjligheterna för att byta yrkesbana förbättras. Men regeringen har hittills bara gjort det svårare att vidareutbilda sig. Exempelvis genom omfattande nedskärningar inom Komvux, ingen satsning på arbetsmarknadsutbildningar och genom att införa yrkesutbildningar som inte ger behörighet att studera vidare på högskola.
Skulle pensionsåldern höjas är det också viktigt att socialförsäkringarna uppdateras. Idag upphör möjligheterna till sjukersättning och a-kassa redan vid 65 års ålder. Trots att du har rätt att arbeta till 67 år.
Det budskap som vi idag hör när vi talar med LO-medlemmar är tydligt och klart och kan sammanfattas i några korta meningar: ”Landa i verkligheten, Fredrik Reinfeldt! Det räcker inte med att du med jämna mellanrum gör studiebesök i den!”
Per Bardh och Kjell Rautio