Publicerad i Expressen 9 januari 2021
För LO, TCO och Saco är det centralt att sjukförsäkringen ger de försäkrade ekonomisk trygghet om de blir sjuka, samtidigt som försäkringen successivt ställer krav på omställning. Krav på omställning behöver dock bäras upp av sakliga skäl och individuellt skräddarsydda stödinsatser. Så sker inte i dag.
Nuvarande utformning av ”rehabiliteringskedjan” innebär krav på omställning även när den sjuke kan återgå i ordinarie arbete eller annat arbete hos arbetsgivaren, samt när omställning inte är möjlig av personliga förhållanden – exempelvis ålder.
När Försäkringskassan 2013 tog fram ett kunskapsunderlag för att göra arbetsförmågeprövningen mer legitim och rättssäker konstaterades att handläggarna enligt rådande regelverk i princip är ”hänvisade till sin egen privata bild av vilka yrkesgrupper arbetsmarknaden omfattar och vilka krav på medicinskt relaterade förmågor dessa yrkesgrupper ställer”.
Så är det än i dag. Resultatet av när regelverket möter verkligheten ser vi i ärenden som rör medlemmar i fackförbund som tillhör LO, TCO och Saco. Många har gemensamt att deras arbetsförmåga är kraftigt begränsad av sjukdom men att de ändå regelmässigt hänvisas till rena fantasiarbeten.
Flera förslag för en mer rättssäker och begriplig sjukförsäkring har levererats av utredningen ”En trygg sjukförsäkring med människan i centrum”, med Claes Jansson som utredare. Ett steg i rätt riktning togs nyligen när regeringen och samarbetspartierna presenterade en regel som mjukar upp tidsgränsen vid dag 180, vilket är ett av utredningens delförslag.
Finns riksdagsmajoritet
Men ännu viktigare är att det också, när frågan diskuterades i socialförsäkringsutskottet i slutet av november, framkom att det finns en riksdagsmajoritet för huvudförslaget i betänkandet SOU 2020:6 – det vill säga att Försäkringskassan vid dag 180 måste ange vilken typ av arbete arbetsförmågan prövas mot.
Centerpartiets ledamot i socialförsäkringsutskottet argumenterade tydligt för detta huvudförslag såväl i partiets utskottsinitiativ som i riksdagen och framhöll bland annat vikten av att ”tydliggöra hur man som sjuk ska kunna återgå i arbete, först och främst hos sin arbetsgivare men därefter hos en annan arbetsgivare”. Och att den försäkrade ska ”få veta vilket arbete man annars skulle kunna utföra.”
Detta borde vara en självklarhet. I stället för att neka sjuka människor sjukpenning med hänvisning till fiktiva arbeten borde alla inblandade aktörer arbeta för att sjuka människor ges bästa möjliga rehabilitering. Allt annat är ett samhällsekonomiskt slöseri och innebär onödigt lidande och stor ekonomisk skada för den enskilde.
Snart gått ett år
Utredningen visar också att Försäkringskassans samordning av rehabiliteringen i dag är bristfällig och att det främst beror på tolkningen av gällande regelverk. Regeringen behöver också ha en god dialog med och tydlig styrning av Försäkringskassan så att lagstiftarens intentioner genomförs. Att tydliggöra och stärka regelverket kring rehabiliteringspenningen är centralt i detta.
Det har snart gått ett år sedan utredningen presenterade sina förslag. Coronapandemin har ytterligare tydliggjort bristerna i sjukförsäkringen. Det är hög tid att rehabilitering och förebyggande åtgärder blir centrala i ”rehabiliteringskedjan”. 3,5 miljoner löntagare förutsätter nu att regeringen respekterar riksdagsmajoriteten och utifrån de välförankrade förslagen i Claes Janssons utredning lägger fram en proposition på riksdagens bord.
Susanna Gideonsson, LOs ordförande LO
Therese Svanström, TCO:s ordförande
Göran Arrius, Saco:s ordförande