Facket direkt facketdirekt.nu

Therese Guovelin, förste vice ordförande

Organisationsfrågor Den viktigaste fackliga frågan är också den svåraste att förverkliga, nämligen ett jämlikt samhälle. Det menar Therese Guovelin, som går in i sin andra kongressperiod som LOs förste vice ordförande.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Vilken är den mest angelägna frågan för dig när du nu går in i din andra kongressperiod som LOs förste vice ordförande?

- Det absolut viktigaste är att ge varje enskild människa möjlighet att rusta sig inför ett kommande jobb. Och inte vilket jobb som helst utan rätt jobb, med schysta villkor där normen är tillsvidareanställning på heltid.

- När coronakrisen bröt ut i våras och människor tvingades lämna sina jobb blev det extremt tydligt att de första 25 000 som anmälde sig till Arbetsförmedlingen var de som hade otrygga anställningar. Över en natt förlorade de sin inkomst, och de har fortfarande räkningar kvar de inte kan betala.

- En utbildning är garanten för att kunna ta de schysta jobben. Framför allt gäller det kvinnorna, vi vet att kvinnorna är i majoritet i de otrygga jobben. Därför är det en av våra viktigaste uppgifter att se till att alla faktiskt har råd att utbilda sig.

Under våren har LO-förbunden tagit emot väldigt många nya medlemmar på kort tid. Vilken roll har LO i förbundens arbete att tillvarata deras intressen?

- LO driver sedan en tid projektet ”organisera eller dö” där syftet är att få fler arbetare att gå med i facket. Arbetsmarknaden har förändrats, med fler otrygga jobb och med fler mindre arbetsplatser, utan fackklubb eller fackliga ombud. Då måste vi hitta nya vägar för att möta medlemmarnas behov och förväntningar. LO har en viktig roll att samordna det arbetet, såväl centralt som regionalt och lokalt.

En annan stor fråga just nu är lagen om anställningsskydd, hur ser du på den?

- Jag hoppas verkligen att vi kan bibehålla den arbetsmarknadsmodell vi har. Det är parterna som kan frågorna bäst och som genom avtal kan finna de flexibla lösningarna som arbetsmarknaden behöver. Inte lagstiftarna.

- Nu behöver vi kroka arm med våra motparter och peka på hur vi genom kollektivavtal och arbetsmarknadsövergripande avtal faktiskt klarar kriser när de kommer. Vi har haft kriser förr och det kommer att komma fler.

Vilka andra frågor ser du framför dig den närmaste tiden, frågor som LO måste ta sig an?

- För att behålla alla unga som nu gått med i facket och a-kassan, och för att rekrytera ännu fler, så tror jag det är dags att lyfta begreppet ”klass och kön”. Det är tyvärr inte omodernt. Även om vi har kommit långt i jämställdhet så har vi inte kommit tillräckligt långt. Vi får inte glömma det oerhört starka uppdraget vi har att sluta klyftorna, ojämlikheten, men också att det är kvinnorna som tjänar minst och har störst ohälsa – inom vissa yrken till och med kortare livslängd i dag än för tio år sedan. Så jämställd jämlikhet, klass och kön. Det är fackets stora utmaning.

Vilka möjligheter ser du för LO?

- Att vi ska lyckas spränga ännu fler barriärer. Nu är vi en majoritet kvinnor i ledningen. Men det finns fler barriärer att spränga. Inte minst när det gäller otrygga anställningar och ojämställda löner. Jag hoppas vi ska komma ännu längre de närmaste fyra åren när det gäller positioner och glastak och sista bastioner att erövra.

Vilka lärdomar drar du av den gångna vårens kris?

- Att det nu har visat sig, tydligare än på länge, att fackföreningsrörelsen inte har spelat ut sin roll. Höjd a-kassa, rätten till korttidspermitteringar är bara några exempel. Och att det är dags att göra verklighet av vår vision om allas lika värde och rätt och om ett starkt samhälle, med en trygg välfärd där din plånbok inte ska styra. Det är vårt kärnuppdrag.

- Den största oron är om politiken lägger sig i och skapar en ännu större obalans i maktfördelningen på arbetsmarknaden. Både i frågan om anställningsskyddet men också inom flera områden. En facklig förhandling är inte det samma som en politisk förhandling. Politiska förhandlingar slutar i kompromisser som återspeglar det parlamentariska läget i riksdagen. Ju mer som avgörs i riksdagen desto sämre blir det för oss. Men ju mer vi själva kan förhandla med motparterna, desto mer gynnas arbetstagarna. Helt enkelt därför att då utgår man ifrån förutsättningarna som finns på arbetsplatserna.

Kort om Therese

Namn: Therese Guovelin

Född: 1964

Bor: bostadsrätt i Liljeholmen, Stockholm

Fritid: Under sommarhalvåret åker jag gärna båt. Läser kvinnliga kriminalförfattare och tycker om att resa.

Viktigaste fackliga frågan: Den svåraste, att uppnå ett jämlikt samhälle