I arbetsmiljölagen (AML) beskrivs företagshälsovården (FHV) som en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården ska ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, produktivitet och hälsa. Företagshälsovårdens främsta uppgift är att arbeta förebyggande. Enligt AML är arbetsgivaren skyldig att se till att ”den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå”.
Företagshälsovården är en oberoende expertresurs som ska stödja både arbetsgivare och arbetstagare i det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM). Med oberoende menas att företagshälsovården självständigt ska välja sina metoder utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
LO-kvinnor saknar företagshälsovård
Andelen arbetstagare som omfattas av företagshälsovården har sjunkit sedan slutet av 1980-talet. En orsak är att den statssubventionerade företagshälsovården försvann i början av 1990-talet. Drygt en miljon anställda har i dag inte tillgång till någon företagshälsovård. De flesta av dem som saknar företagshälsovård är kvinnor i LO-yrken. Särskilt sällan finns företagshälsovård inom service och offentlig sektor, medan verksamheten är mer omfattande inom industrin. Stora arbetsgivare har också oftare företagshälsovård jämfört med små.
Kvinnor måste oftare än män be sin chef om tillstånd för att få tillgång till företagshälsovården. Eftersom kvinnor oftare än män har stressrelaterade problem som psykisk ohälsa finns risk för att fler kvinnor än män upplever det som stigmatiserande att söka företagshälsovård. Detta riskerar att utestänga kvinnor från företagshälsovården.
Skyddskommittén och företagshälsovården
Arbetsmiljöförordningen påtalar även vikten av en närvarande företrädare för företagshälsovården vid skyddskommitténs möten. På det sättet kan skyddskommittén nyttja företagshälsovårdens expertkompetens när arbetsmiljöarbetet planeras och utvärderas.
För att stärka företagshälsovården har LO och LO-förbunden tagit fram en särskild handledning för förtroendevalda.