Facket direkt facketdirekt.nu

LO fortsätter kamp för mer jämställd föräldraförsäkring

Välfärd Den feministiska agenda som S vill driva kräver mål, mod och trovärdighet. Trovärdighet kan bara uppnås med en konkret politik, något vi inte kunnat se från S i föräldraförsäkringsfrågan, skriver Joa Bergold, LO.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Dagens Arena 9 april 2013

Den feministiska agenda som S vill driva kräver mål, mod och trovärdighet. Trovärdighet kan bara uppnås med en konkret politik, något vi inte kunnat se från S i föräldraförsäkringsfrågan, skriver Joa Bergold, LO.

Till skillnad från många organisationer och partier i dag är såväl Socialdemokraterna som LO tydliga med att arbetet för jämställda villkor är viktiga grundvalar i det politiska och fackliga arbetet. Sedan 2012 vilar LO enligt sina stadgar på en facklig feministisk grundsyn. Ingen som lyssnade till Stefan Löfvens linjetal på Socialdemokraternas kongress förra veckan kunde undgå hans portalbudskap om jämställdhet och jämlikhet som både mål och förutsättningar för social sammanhållning och ekonomiskt välstånd.

Grundtesen för arbetarrörelsens båda grenar är för det första allas lika värde och rätt. För det andra att små sociala klyftor främjar ett samhälles välstånd, vare sig det handlar om klass eller kön. Möjligheten att försörja sig själv är både ett frihetsprojekt och en förutsättning för det välfärdssamhälle som ger medborgarna möjlighet att både vila och växa

Det kan tyckas vara klassisk socialdemokrati. Individen och samhället tätt förbundna, social trygghet och ekonomisk rationalitet i samverkan. En självklarhet när det handlar om klass. Men så svårt när det handlar om kön. Inte minst när det handlar om fördelningen av tid, pengar och omsorg inom familjen.

Den svenska arbetsmarknaden är påtagligt könssegregerad. Dels ifråga om branscher och yrken, men också i fråga om arbetstider och anställningsvillkor.

Löneläget inom mansdominerade områden ligger generellt högre än kvinnodominerade. Varannan LO-ansluten kvinna arbetar deltid och var fjärde på en tidsbegränsad anställning. En SCB-undersökning som LO har gjort visar att andelen heltidsarbetande kvinnor minskar drastiskt efter de varit föräldralediga, särskilt bland kvinnor i tjänstemannayrken (kvinnorna i arbetaryrken arbetar ju redan deltid). Män som varit föräldralediga ökar i stället sin arbetstid eller ligger kvar runt strax under heltid.

När föräldraledigheten tar slut tar vabbandet vid och även här dominerar kvinnorna. Låga lönelägen, osäkra anställningsvillkor, deltider, perioder av frånvaro från jobbet som minskar chanserna till kompetensutveckling och karriär – här ligger förklaringen till de 3,6 miljoner som kvinnor förlorar under ett arbetsliv. En ren stöld, med Löfvens ord.

LO driver sedan 2004 frågan om en tredelning av föräldraledigheten av den enkla anledningen att villkoren på arbetsmarknaden är sammanlänkande med villkoren för omsorgsarbetet.

En facklig feminism kan inte bortse från det sambandet, utan att samtidigt välja att inte arbeta för att dagens unga kvinnor ska kunna försörja sig själva på samma villkor som män.

Fackföreningsrörelsen har helt enkelt inte råd att spela bort sin trovärdighet genom att relativisera jämställdhetspolitiska mål. Därför hade vi önskat att Socialdemokraterna hade vågat sätta en tydlig tidsplan för en konkret jämställdhetspolitik.

En delad föräldraförsäkring handlar om mer än om villkoren på arbetsmarknaden. Flera välfärdsforskare pekar på att den tvåförsörjar-/tvåvårdarmodell som varit vägledande inom den svenska arbetsmarknads- och familjepolitiken skapar bättre förutsättningar att förebygga barnfattigdom än till exempel marknadsliberala välfärdsmodeller.

Den svenska modellen står även ut i internationella jämförelser vad gäller andelen kvinnor med kort utbildning på arbetsmarknaden. När både män och kvinnor antas försörja och vårda behöver inga grupper välja mellan arbete och familj. Tvåförsörjar-/tvåvårdarmodellen är en modell som knyter ihop individ och samhälle.

Det finns många tecken på att politiken håller på att överge en idén om sammanhållen tvåförsörjar/tvåvårdarmodell. Olika cash-for-care reformer som vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster och krav på rättvisare barnomsorg genom skatteavdrag för de föräldrar som vårdar sina barn hemma. Det finns en gedigen ovilja mot att utmana ”köksbordssamtalet” och mot att vilja sätta in vardagsvalen i en större berättelse, berättelsen om vilket samhälle arbetarrörelsen vill skapa. Den historien får politiken inte tappa.

Vad är då problemet? Val ska vinnas, svåra debatter helst undvikas. Men den feministiska agenda som socialdemokraterna vill driva kräver mål, mod och trovärdighet. Och trovärdighet kan bara uppnås med en konkret politik.

Flera andra partier står och väntar på att ta över initiativet i jämställdhetspolitiken, men på ett sätt som inte minskar utan ökar klyftorna i samhället.

Löfven citerade Katrin Kielos i hennes kritik mot en snäv ekonomisk syn på arbetsmarknad och samhälle. Den kritiken går att föra mot Löfven själv. Politik är mer än valmatematik, mer än köksbordsekonomi. Politik är att vilja.

Joa Bergold, jämställdhetspolitisk utredare på LO