Publicerad i Dagens Industri 4 mars 2011
Nu börjar Europas stats- och regeringschefer förbereda EU-toppmötet den 24-25 mars. Vårt budskap till den svenska regeringen är tydligt: Den svenska arbetsmarknadsmodellen måste värnas. Regeringen måste ta avstånd från delar av kommissionens förslag till ekonomisk styrning.
I den ekonomiska krisens kölvatten har spänningarna inom eurozonen blivit allt större. För att hantera krisen har EU-kommissionen presenterat ett lagstiftningspaket för att stärka den ekonomiska styrningen.
Utöver en striktare kontroll av medlemsstaternas finanspolitik innebär förslaget att kommissionen ges inflytande över ett antal makroekonomiska indikatorer, däribland lönenivåerna i medlemsstaterna.
LOs, TCOs och Sacos bedömning är att om kommissionens förslag antas utan förändringar kan konsekvenserna för den svenska kollektivavtalsmodellen komma att bli långtgående samtidigt som makten över
lönebildningen flyttas till EU.
Trots allvaret i situationen är det för tillfället ett sidospår presenterat av den tyske kanslern Angela Merkel och den franske presidenten Nicolas Sarkozy som upptar den europeiska debatten. Vad Merkel och
Sarkozy föreslår är bland annat att medlemsstaterna skall förpliktigas att höja pensionsåldern, att införa skuldbromsar i de nationella grundlagarna och att en europeisk samordning av företagsskatterna skall
upprättas. Genom det mer långtgående tysk-franska initiativet undkommer kommissionens förslag kritisk granskning.
Finansminister Anders Borg har tagit avstånd från det tysk-franska initiativet med motiveringen att man från europeiskt håll inte ska trampa in i den svenska lönebildningen. LO, TCO och Saco stödjer Borgs
kritik helt och fullt. EU saknar i dag behörighet att direkt eller indirekt reglera löneförhållanden i Sverige. Så måste det också förbli. Finansministern måste därför även ta avstånd från dessa delar av
kommissionens förslag.
Den svenska kollektivavtalsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för regleringen av löne- och anställningsvillkor. Välavvägda avtal bidrar till en fungerande ekonomi, internationell konkurrenskraft, höjda reallöner och rättvis fördelning av lönerna. Parternas höga representativitet i Sverige säkerställer en ansvarsfull lönebildning.
Kommissionens förslag består av sex separata lagstiftningsförslag. Paketet kan delas in i tre områden. Det ekonomiska ramverket, bevakning av makroekonomiska obalanser samt ett nytt ramverk för
budgetsamordning. EU vill med de nya reglerna bättre kontrollera den ekonomiska politiken i EU-länderna. En förståelig ambition med tanke på de stora spänningar som uppstått inom eurozonen. Men trots goda avsikter utgör förslagen ett reellt hot mot medlemsstaternas olika arbetsmarknadssystem.
Kommissionens förslag om makroekonomiska obalanser utökar EUs befogenheter på det lönepolitiska området. Om förslaget förverkligas kommer ett processförfarande mot medlemsstaterna att introduceras. Genom tvingande riktlinjer ska medlemsstaterna rättas in ledet. För euroländerna föreslås ett sanktionssystem med böter i miljardklassen.
Konsekvensen av förslaget är att EU kommer att kunna blanda sig i den nationella lönebildningen. Som förslaget nu ligger ges kommissionen möjlighet att uppdra åt medlemsstaterna att korrigera lönenivåerna. Tanken är att europeisk konkurrenskraft i större utsträckning ska stärkas genom lägre löner.
I likhet med den europeiska fackföreningsrörelsen är vi djupt oroade över de långsiktiga konsekvenserna av kommissionens förslag. Den svenska modellen med fria och ansvarstagande parter går förlorad. Svenska politiker som vill fullgöra sina förpliktelser mot EU-systemet kommer att behöva skaffa sig instrument för att kontrollera lönebildningen. Detta kan ske på flera olika sätt, exempelvis genom att
Medlingsinstitutet eller annan offentlig myndighet ges makt att träffa bindande skiljedomar i intressetvister. Staten skulle därmed vinna kontroll över löneutvecklingen.
Finansministern hyllar vår modell med partsautonomi och har tagit avstånd från det tysk-franska initiativet. Det är bra. LO, TCO och Saco är positiva till Europa och europeisk integration. Vi sympatiserar med
Anders Borgs och kommissionens ambitioner att stabilisera det ekonomiska läget i Europa. Men en sådan stabilisering får aldrig ske på ett sätt som medför att centrala mekanismer i den svenska avtalsmodellen tar skada. Dessa delar i förslaget måste därför stoppas. Med gemensamma ansträngningar måste vi försvara vår modell för en väl fungerande och självständig lönebildning.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Sture Nordh, TCOs ordförande
Anna Ekström, Sacos ordförande