Facket direkt facketdirekt.nu

Människorna är viktigare än pensionssystemet

Välfärd Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt hann knappt bli vald innan han började prata om framtidens pensionssystem. Det finns uppenbart en stor oro för hur framtidens pensionärer kommer att ha det. När jag är ute i landet och reser är det många som vill prata pensioner med mig.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerat i LO-tidningen 12/8 2011

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt hann knappt bli vald innan han började prata om framtidens pensionssystem. Det finns uppenbart en stor oro för hur framtidens pensionärer kommer att ha det. När jag är ute i landet och reser är det många som vill prata pensioner med mig.

Det är en viktig diskussion som måste föras med såväl fingertoppskänsla som respekt och dessutom stort förnuft. Det är inte pensionssystemet som ska stå i fokus. I stället handlar det om hur det går för pensionärerna.

Fortfarande klarar många inte av att jobba fram till 65 år. Det är inte så svårt att räkna ut varför. Delvis börjar LO-förbundens medlemmar arbeta tidigare än till exempel tjänstemännen. Delvis sliter LO-yrkena ut på ett annat sätt. Brevbärarnas knän och vårdbiträdets axlar. Livsmedelsarbetarnas ensidiga rörelser, byggnadsarbetarna som utsätts för kyla och fukt.

Det går att lösa problemet med den stora spridningen i arbetsförmåga efter fyllda 60 år: Satsa på bättre arbetsförhållanden. Satsa på arbetsmiljön. Problemet är att det tar tid. Därför krävs också förslag som ger resultat här, nu och genast.

Politiken har på senare år endast premierat de som har möjlighet att arbeta längre. LAS har förlängts till 67 år. Nu diskuteras ännu en förlängning. Det har skett stora skattelättnader för dem som arbetar efter 65.

För de som inte orkar arbeta längre har det däremot bara blivit sämre.

  • Det är mycket svårare att få sjukersättning. Risken ökar därmed för att den som inte orkar arbeta på grund av ohälsa, i stället tvingas ta ut sin pension i förtid.
  • Pensionsrätter på sjukersättningen blir något lägre så länge som det handlar om ett begränsat antal år. Problemet är att rätten till sjukersättning upphör vid 65 års ålder. Då återstår att börja tulla på ålderspensionen. Om alla förväntas arbeta fram till 67 års ålder, bör också rätten till sjukersättning och bakomliggande inkomst gälla fram till 67.
  • Vid sjukdom och arbetslöshet räcker det inte med att den utbetalda ersättningen är pensionsgrundande, eftersom ersättningen är betydligt lägre än den inkomst som pensionen beräknas på. Den som drabbas av arbetslöshet eller sjukdom ska inte ska behöva få en sämre ålderspension än om han eller hon hade fortsatt att arbeta.

Trots att medellivslängden har ökat kan ju en majoritet av de yrkesarbetande vilja gå i pension vid 65 år ändå. Och det är inget djärvt antagande att det finns önskemål om lika hög pension som om de arbetat till 67. Då ser jag två lösningar.

Den ena är att inte göra någonting och hoppas på börsens utveckling. Skulle det gå riktigt bra så kan premiepensionerna, på sikt, ge märkbara tillskott till den allmänna pensionen. Problemet är att sedan starten år 2000 har det inte inträffat.

Den andra lösningen handlar om att höja pensionsavgifterna. Utifrån dagens förutsättningar skulle pensionsavgiften behöva öka drygt 3 procent för att ge den önskade pensionen. Och med tanke på att medellivslängden förväntas öka ytterligare behövs i så fall fler höjningar. Det kommer att begränsa möjligheten att höja lönerna i framtiden.

Även om det finns en bred politisk majoritet för pensionssystemet finns många frågetecken. Många enskilda människor känner oro. Det måste ske förändringar och förbättringar så att pensionssystemet kan ge skälig inkomsttrygghet för äldre och bidra till solidariteten mellan olika grupper i samhället. Eftersom antalet yrkesår är centralt i pensionssystemet måste en sådan diskussion också handla om vad som kan göras för att alla ska få så lika förutsättningar som möjligt att arbeta ihop bra pensionsvillkor.

Att diskutera ökad pensionsålder ger dramatiska förändringar för grupper och individer. Därför måste diskussionen om pensionerna omgärdas av respekt och lyhördhet. Att hemfalla åt retorik och slogans skapar motsättningar som inte löser några problem.

Breda lösningar kräver förslag som så många som möjligt kan enas om. Diskussionen måste vara öppen och bejakande. Så många förslag som möjligt ska finns med i utgångsläget. Om lösningarna är få och positionerna låsta blir det omöjligt för politikerna att hitta olika möjligheter och nya kombinationer av lösningar.

Det är viktigt att låta människors drömmar och ambitioner blomma ut. Till sist kokar det ner till behov av att kunna planera och känna trygghet. Därför är det avgörande att hitta långsiktiga lösningar.

Per Bardh, LOs avtalssekreterare