Publicerad på Dagens Nyheter 29 augusti 2013
Den 1 september 2013 träder nya regler för arbetssökande med a-kasseersättning i kraft. Regeringen stramar upp kraven på de arbetssökande och skärper samtidigt kontrollen och inför fler sanktioner.
Väl utformade regler för krav, kontroll och sanktioner i arbetslöshetsförsäkringen gör försäkringen stabil. Det är nyckeln till att de allra flesta av oss är villiga att bidra till den, trots att vi kanske inte drabbas av arbetslöshet.
Men att som regeringen kombinera fler krav, mer kontroll och fler sanktioner med dagens låga ersättning finns det mycket starka skäl att ifrågasätta. Det finns en gräns för hur mycket varje arbetssökande själv kan göra för att ta sig ur arbetslöshet. Regeringen vältrar trots det över alltmer ansvar för ett komplext samhällsproblem som arbetslöshet på enskilda individer.
Forskningen visar att låg ersättning eller hög ersättning i kombination med krav, kontroll och sanktioner ger likvärdiga effekter på arbetslöshetstider. Regeringen kan inte förvänta sig dubbel effekt av låg ersättning och fler krav, kontroll och sanktioner.
LO förordar i stället en arbetslöshetsförsäkring med just hög ersättning tillsammans med väl avvägda krav, kontroll och sanktioner. Det ger försäkringen legitimitet. Arbetssökande får ekonomisk trygghet och kan inte anklagas för fusk med ersättningen. Det behövs också en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar arbetssökande för arbetsmarknaden.
Regeringen har visat sig beredd att ompröva politik som inte fungerar. I januari 2014 slopas den del av medlemsavgiften till a-kassorna som varierar med arbetslöshetens nivå. Det välkomnar vi. Men det räcker inte. Arbetslöshetsförsäkringen är körd i botten. Ersättningen är alltför låg och alltför få omfattas. Det behövs rejäla förbättringar.
Därför föreslår LO en konkret färdplan:
Takhöjningar i tre steg från januari 2014. LO:s långsiktiga mål är att de allra flesta löntagare ska få 90 procent av sin tidigare lön i ersättning vid arbetslöshet. På kort sikt anser vi att lägsta godtagbara nivå är att minst 70 procent av löntagarna får 80 procent av tidigare lön i ersättning. I dag försäkras bara löner upp till 18 700 kronor. Det innebär att endast tio procent kan räkna med en ersättning som motsvarar 80 procent av tidigare lön vid arbetslöshet. Tryggheten är satt ur spel.
Vi inser att det är statsfinansiellt svårt att genomföra den nödvändiga takhöjningen i ett enda steg och föreslår därför en successiv höjning. I januari 2014 bör det första steget tas genom att löner upp till 25 000 kronor försäkras. Från januari 2015 respektive 2016 bör steg två och tre tas, med takhöjningar som innebär att löner upp till 29 500 kronor respektive 34 000 kronor försäkras. 2016 är taket då på en nivå som täcker 70 procent av löntagarna.
Från 2016 bör även ett förhöjt tak för de första 100 dagarna i arbetslöshet införas. Detta för löner upp till 38 300 kronor så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av tidigare lön i ersättning vid arbetslöshet. Det är rationellt att arbetssökande som tidigare haft en hög lön under en tid får begränsa sitt arbetssökande till de högre lönelägena. Det är däremot inte självklart att under lång tid få a-kasseersättning som är högre än de flesta kollektivavtalsenliga löner på arbetsmarknaden.
För att arbetslöshetsförsäkringen inte på nytt ska urholkas måste taken sedan indexeras med löneutvecklingen i ekonomin.
Bättre försäkringsvillkor i två steg från 2014. Långt ifrån alla är fast anställda på heltid före arbetslöshet. Det gör att arbetslöshetsförsäkringen också måste hantera andra situationer: övergången från studier till arbete, tillfälliga anställningar och deltidsarbete.
Problemet är att kvalificeringsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen stänger många löntagare ute. LO anser att dagens höga tröskel till försäkringen bör sänkas. 40 timmars arbete per månad i sex månader ska räcka för att kvalificera till ersättning. Det bör gälla från januari 2014. Då skulle både deltids- och heltidsarbetande, i trygga och otrygga anställningar, få ett rimligt försäkringsskydd.
En god utbildningsbakgrund är avgörande för att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det ska därför löna sig att studera. Vägen från studier till arbete bör försäkras genom ett studerandevillkor. Fullgjorda studier på gymnasie-, sfi- och högskolenivå bör berättiga till ett grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen.
Exakt hur villkoret ska utformas och nivån på beloppet bör snabbutredas, för att kunna införas från september 2014.
Upprustad sammanhållen statlig arbetsmarknadspolitik i tre steg från januari 2014. Den statliga arbetsmarknadspolitiken har monterats ned. Det som är kvar är lågkvalitativa insatser som i första hand syftar till att aktivera arbetssökande, utan att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Dessutom sker en större överföring av statens ansvar till kommunerna när arbetssökande som uppbär försörjningsstöd tvingas in i kommunala åtgärder.
LO föreslår att de arbetsmarknadspolitiska resurserna förstärks och samlas under statens paraply från 2014. Det är effektivt och rationellt för samhället såväl som för enskilda arbetssökande och arbetsgivare.
Det behövs också avsevärt fler kompetenshöjande och rustande program för att nå en aktiv arbetsmarknadspolitik av hög kvalitet: arbetsmarknadsutbildning av olika slag, bra studiefinansiering, validering, praktikplatser av god kvalitet, subventionerade anställningar för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden, intensifierad förmedlingsverksamhet och arbetsgivarkontakter.
En väl avvägd mix av de program som vi vet fungerar är det enda som på nytt kan göra arbetsmarknadspolitiken till ett smörjmedel för omställning och en väl fungerande arbetsmarknad. Från 2014 bör en ny inriktning för arbetsmarknadspolitiken sjösättas, för att utvecklas vidare under 2015 och 2016. Politiken bör utformas i nära samverkan med arbetsmarknadens parter och ta utgångspunkt i forskningen.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO
Ola Pettersson, chefsekonom LO
Ulrika Vedin, utredare LO