Facket direkt facketdirekt.nu

Staten måste ta större ansvar för jobben

Anställningsvillkor Idag presenterar LO-projektet Arbetsmarknaden efter krisen sin slutrapport. Våra omfattande analyser av svensk arbetsmarknad visar hur arbetslöshet, trygghet och utvecklingsmöjligheter fördelas alltmer ojämlikt mellan löntagarna. Klyftorna växer och arbetsmarknaden polariseras när ansvaret för allvarliga samhällsproblem vältras över på individerna, skriver Karl-Petter Thorwaldsson, Ulrika Vedin och Thomas Carlén från LO.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad på SvD.se den 23 oktober 2013.

Regeringens jobbpolitik klarar inte att hantera de krav på utbildning, kompetens och omställning som arbetsmarknaden ställer. Den repressiva borgerliga politiken bygger på förlegade föreställningar om hur arbetsmarknaden fungerar. Sverige behöver en ny, modern och hållbar arbetslinje som är anpassad till dagens arbetsmarknad.

Vår arbetslinje är modern därför att den satsar på det goda, utvecklande och välbetalda arbetet och det livslånga lärandet. Den är hållbar därför att den stärker individen, ökar jämställdheten och minskar klyftorna i samhället. Den är därmed både förebyggande och stödjande. Den avvisar att arbetslösa ska förmås acceptera lägre löner och otrygga anställningar med sämre arbetsvillkor och små utvecklingsmöjligheter för att få jobb. Trygghet står inte i konflikt med förnyelse eller vilja att arbeta och utvecklas.

Vi vill se fem försvarslinjer mot arbetslösheten.

1. Det goda och hållbara arbetet ger löntagarna förutsättningar att möta arbetslivets krav och förändringar. Det lägger grunden för arbetsorganisationernas utvecklingsförmåga och löntagarnas möjligheter att byta jobb eller arbetsuppgifter. Det innebär bland annat att alla, oavsett fasta eller tidsbegränsade anställningar, får del av kompetensutveckling, lärande i arbetet och en god arbetsmiljö. Med den borgerliga regeringen har det goda och hållbara arbetet prioriterats bort. Det försvagar den svenska partsmodellen och försvårar för fackföreningsrörelsen att värna bra och välbetalda arbeten.

2. Gymnasieskolans kvalitet och resultat avgör hur hög sysselsättningen kan bli utan stora inkomstskillnader. Vår arbetslinje börjar redan innan arbetslivet. Vi anser därför att gymnasieskolan bör vara obligatorisk för att tydliggöra att staten och kommunerna har ansvar för likvärdigheten och allas rätt till nödvändig och grundläggande utbildning. Arbetsmarknadens parter bör få formellt inflytande över yrkesutbildningarnas innehåll, kvalitet och dimensionering för att stärka övergången till arbetslivet. Vi behöver vuxenutbildning med bättre möjligheter att komplettera studier, byta yrkesbana eller fortsätta med yrkesutbildningar på högskolenivå. Det står helt klart att staten, kommunerna och skolorna inte klarar sitt uppdrag att stödja alla ungas etablering på arbetsmarknaden.

3. Goda möjligheter till arbetsmarknadsutbildning ger arbetslösa förutsättningar att möta kraven på dagens och morgondagens arbetsmarknad. Arbetslösa behöver de kompetenser som arbetsgivarna efterfrågar och arbetslivets krav måste stå i centrum när den aktiva arbetsmarknadspolitiken utformas. Samtidigt som behoven av arbetsmarknadsutbildning ökar har möjligheterna till utbildning försämrats. Dagens historiskt låga volymer i arbetsmarknadsutbildningen är ohållbara och vittnar om en låg politisk ambitionsnivå. Antalet utbildningsplatser måste flerdubblas. Staten måste satsa betydligt mer på kompetensutveckling för att arbetslösa ska vara rustade för de jobb som växer fram.

4. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet stärker den moderna och hållbara arbetslinjen. En generös arbetslöshetsförsäkring, med väl utformade regler för krav och kontroll, bidrar till minskade klyftor samtidigt som arbetslösas utbildningar och arbetslivserfarenheter tas tillvara. Det gör att matchningen på arbetsmarknaden förbättras. Dagens arbetslöshetsförsäkring är i det närmaste en grundtrygghetsförsäkring, vilket leder till att grupper som har lägre arbetslöshetsrisker köper privata tilläggsförsäkringar. Arbetslöshetens kostnader och konsekvenser ska vi istället bära gemensamt. Regeringen behöver då höja taket i arbetslöshetsförsäkringen så att minst 70 procent av löntagarna kan få 80 procent av tidigare lön i ersättning vid arbetslöshet.

5. Fler och bättre insatser för arbetslösa som har som har en särskilt svår arbetslöshetssituation. Sedan 2008 har antalet arbetslösa som har varit utan arbete länge och som har nedsatt arbetsförmåga fördubblats. Konkurrensen med andra arbetssökande hårdnar. Därför behövs fler subventionerade anställningar av bättre kvalitet: betydligt högre löner måste omfattas av subventioner, och anställningarna bestå av verkliga arbetsuppgifter med faktiska utvecklingsmöjligheter. Det är även nödvändigt att långtidsarbetslösa och funktionsnedsatta får betydligt mer kompetensutveckling. Staten måste ta ett större ansvar för aktiva insatser för att stödja arbetslösa med funktionsnedsättningar och för att bryta långtidsarbetslöshet.

Det krävs högre ambitioner och kraftfulla politiska initiativ för att knäcka arbetslösheten. Då är det nödvändigt att lyfta blicken från att ensidigt fokusera på individens ansvar till större systemförändringar. Vägen till full sysselsättning går genom en stark svensk modell och en modern och hållbar arbetslinje som är anpassad till 2010-talets arbetsmarknad. Det kräver att staten återigen tar ett större ansvar för utbildning, omställning och trygghet på arbetsmarknaden, och för en effektiv jobbskapande politik.

KARL-PETTER THORWALDSSON, LO:s ordförande

ULRIKA VEDIN, projektledare och LO-utredare

THOMAS CARLÉN, projektledare och LO-ekonom