Rehabiliteringsansvaret gäller all ohälsa
Arbetsgivaren försöker kanske hävda att hen inte ska behöva ta ett (ekonomiskt) ansvar för skador och sjukdomar som de anställda ådragit sig i privatlivet. Benbrott vid skidåkning används ibland som exempel. Argumentationen är ett försök att undkomma delar av sitt lagstadgade ansvar för förebyggande arbetsmiljöarbete, arbetsanpassning och rehabilitering. Men saken är den att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, enligt lag, gäller all ohälsa som visar sig på arbetsplatsen, oavsett orsaken till ohälsan.
Framgångsrik rehabilitering
Egentligen ska inga argument behövas eftersom arbetsgivarens skyldigheter för rehabilitering är lagstadgade. Men det kan vara av värde att känna till hur regering och riksdag resonerat.
Möjligheterna att lyckas med rehabilitering ökar ju tidigare rehabiliteringsåtgärderna påbörjas, inklusive anpassning av arbetet/arbetsplatsen till medlemmens förutsättningar. Det är i regel på arbetsplatsen som de bästa förutsättningarna finns för att tidigt upptäcka medlemmens behov av anpassning och rehabilitering. Som facklig organisation bör vi aktivt verka för att det sker redan på ”tillbudsstadiet”.
Stöd av arbetskamrater
Att rehabiliteringen i första hand ska knytas till arbetsplatsen beror på att medlemmen där kan få stöd av arbetskamrater och fackliga företrädare vilket kan ge ytterligare motivation för rehabiliteringen.
Även om arbetsoförmågan inte direkt orsakats av något i arbetsmiljön, så är det på arbetsplatsen som förutsättningarna för en framgångsrik rehabilitering är störst.
Förebyggande arbetsmiljöarbete
Rehabiliteringsansvaret är på sätt och vis en naturlig följd av det ansvar som arbetsgivaren redan tidigare hade för förebyggande arbetsmiljöarbete och anpassning.
Den arbetsgivare som vill hålla ned kostnaderna för rehabilitering har alla möjligheter att se till att de anställda åtminstone inte blir skadade och sjuka av jobbet.